Igår var jag på föreläsning och lyssnade på två stycken forskare. Lena Tyrén och Catarina Player-Koro från Högskolan i Borås.
Ibland kan jag sitta på en föreläsning och lyssna.
Tycka att det jag hör, låter bra, men att sen ta till mig det kan vara svårare.
Igår satt jag och lyssnade och blev verkligen intresserad.
Den ena forskaren, Lena Tyrén hade forskat på barn från förskoleklass till år 2.
Hon berättade om barnens skrivutveckling när barnen börjat använda datorn.
Hur fort den hade blivit bättre.
Att barnen som fått använda datorn (man hade inte tillgång till en dator per barn) blev så nöjda med de dom skrivit.
Lena berättade att hon märkt att barnen som använde datorerna såg så glada ut.
Många av de barnen som satt och skrev med penna och papper satt väldigt sammanbitna och kämpade.
De skrev några rader på ett papper. Ritade en teckning och så var dom klara.
Barnen som använde datorn kunde om de inte var nöjda bearbeta sin text.
De satte bara markören där de ville och skrev till och ändrade det de inte ville ha med.
Lärarna berättade att de verkligen kunde se barnens förändring. Deras arbetslust och iver.
Men de kunde inte känna att de förändrat sitt eget arbetssätt.
Det var det som fick mig att fundera hela bussresan hem.
Vad är det som gör att vissa pedagoger använder datorn i sitt dagliga arbete?
Jag vet enligt forskning att det är så, att först när man är trygg i sitt arbetssätt, förändrar man tekniken. Men om jag har arbetat väldigt länge inom barnomsorgen borde man kanske vara trygg, eller?
Det var inga lätta frågor jag funderade över.
Jag ställde mig själv frågan, om jag jobbat i en barngrupp, som jag inte gör just nu, vad behöver jag då förbättra och hur kan jag förbättra mitt eget arbetssätt vad gäller datorn?
Jag fick så många funderingar så jag har tänkt och tänkt och tänkt.
Det är nyttigt att tänka till ibland.
Så många svar har jag inte utformat här. Det kanske kommer så småningom.
Men nu har jag bluddrat färdigt för idag.
Ha det gott
Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar